Förstår inte hur fort denna sommar gått... Helt galet ju. Känns som om det var igår jag sommarjobbade för kommunen, när det egentligen var vecka 27... Alltså 7 veckor sedan, nästan två månader? Vad är dethär, sommaren har ju inte ens varit här på riktigt. Det har inte varit den där jobbiga hettan alls, snarare mestadels mulet. 

Och nu ska man plötsligt börja första ring, som man längtat efter hela sitt liv. Men nu vill jag det inte alls längre, det känns så otryggt. Jag vet att jag kommer hitta nya vänner, glida ifrån gamla vänner (många kommer jag ha kvar dock) och bli en helt annan person. Men helst av allt vill jag nästan tillbaka till min gamla klass, då allt var bra och allt kändes tryggt, man visste vilka alla var. Nu känner jag ingen alls, inte en enda själ. 

Många av mina vänner ska börja på gymnasium där de redan känner folk - äldre vänner eller folk från gamla klassen. Det kanske skulle varit väldigt skönt, men istället kastar jag mig till lejonen känns det som och känner ingen. Dock är det skönt de med. Ingen vet om ens tidigare jag, vad man gjort, vem man är. Man kan bli den man vill bli, och ingen behöver veta att man varit någon annan.

Jag vet inte. Jag är så nervös. Många börjar gymnasiet redan idag, all kärlek till er säger jag bara, för jag kan föreställa mig hur jobbigt det kommer bli. Jag börjar på onsdag. Herregud. 

 

Det är väl mest att bita ihop nu, kämpa mig igenom detta, längta efter sommarlovet men såklart ha det riktigt jävla kul på vägen. ♥